Östkusten del I

Min resa började på långfredagsmorgonen och plan var att gå upp tidigt, ta tåget in till centralen och där hoppa på bussen som skulle ta mig den 10 timmar långa resan upp till Woolgoolga. Självklart höll jag på att sabba hela resan innan jag knappt hann börja, tåget till centralen gick inte riktigt när jag trodde och inte så ofta som jag trott heller. Drygt en halvtimme senare än beräknat kom det äntligen ett tåg och 40 min senare var det inne på centralen. Efter en sprongmarsch till busshållplatsen, och  runt tre minuter före avgång, kunde jag stiga på min greyhoundbuss. Jag var ganska lättad att tåget inte blev försenat, speciellt med tanke på att det händer relativt ofta.

I Woolgoolga blev jag upphämtad av en van och körd till Spot X och Mojo's surfcamp. Han knappt in genom dörren till mitt rum innan jag hittade mina första nya vänner och på det viset fortsatte det sedan genom hela min resa, man behövde aldrig vara ensam. Morgon där på blev jag väckt halv sju för att hinna upp och käka frukost innan dagens surflektion började. Efter en kort teorilektion var det dags att hoppa i våtdräkten, grabba tag i brädan och bege sig ner till stranden. Instruktörerna här var 10 gånger bättre än de jag hade när jag surfade nere i Sydney, plötsligt var det nästan enkelt att resa sig upp på brädan - och att förbli stående likaväl. Dessutom var vågorna perfekta under min lektion, vilket var väldigt turligt.

Folket i grupperna före och efter min kunde meddela att de hade haft enorma vågor. På de två dagarna jag var på campen bröts sex stycken brädor på mitten, det normala var att en bräda bröts i månaden. Efter en relaxande eftermiddag med några av mina nyfunna vänner blev det party på kvällen och sedan en lägereld, gitarrspel och sång på stranden till långt in på natten, eller rättare sagt till tre strängar på gitarren gått av och det börjat regna. De danska killarna som spelade på gitarren var helt otroliga - först var jag imponerad över hur bra det lät trots att en sträng var av, sen gick en till av och de lyckades spela riktigt bra låtar i alla fall, och några tom när tre var av. Dessutom är det nog ungefär lika imponerade att de lyckades ta sönder tre strängar på en kväll!!

Nästa morgon blev det återigen uppstigning tidigt för att surfa. Tyvärr var vågorna lite väl stora för min smak och osmidigt nog lyckades jag fånga några allt för stora vågor som alla slutade med ganska rejäla nosedives.

På Påskdagens kväll blev jag skjutsad tillbaka till Woolgoolga för att ta bussen upp till Byron Bay. Här gick verkligen mina planer åt skogen, men det var åtminstone inte mitt eget fel den här gången. På min biljett stod det att bussen avgick 6 pm, men när det redan satt folk på busshållplatsen runt 5.40 som såg ut att vara på väg till busshållplatsen började jag bli misstänksam. Mycket riktigt hade de kommit med greyhoundbussen som jag skulle med och när vi jämförde våra biljetter visade det sig att deras sa 5.30 istället för 6 pm. Där satt jag alltså på en busshållplats i en liten liten by långt ifrån allt och hade precis missat vad som kanske var den enda bussen på ett dygn. Jag försökte ringa alla nummer jag kunde hitta till bussbolaget och till företaget som jag hade bokat resan genom, men eftersom det var just påskdagen så var alla växlar stängda för dagen. Min tanke var då att istället leta upp internet. Jag kunde se skylten till ett motell - där måste de ju ha internet tänkte jag, men icke. Däremot var där en väldigt snäll tant i receptionen som tyckte synd om mig när hon hörde min lilla historia och hjälpte mig leta upp ett nummer till ett annat bussbolag, Premier, som visst stannar på samma ställen som greyhound. De svarade, tack och lov, och fem minuter senare hade jag bokat en buss som avgick klockan fyra morgonen där på. Jag övervägde först att sitta och vänta på busshållplatsen, men sedan insåg jag att det var nio timmar kvar tills bussen skulle gå, så jag bokade in mig på motellet. (fick 15 dollar rabatt, återigen för att tanten tyckte synd om mig) Redan runt klockan åtta på kvällen gick jag till sängs,  efter att på äkta backpackervis slurpat i mig lite nudlar från en kaffekopp.
..fortsättning följer.. (för nu stundar utgång med tjejerna!!)

Annan

Anzac Day

I söndags var det Anzac Day, en dag för att fira alla som deltagit/deltar i armén. Klockan kvart över fyra på morgonen började den första cermonin - den var jag allt för trött för att gå på. (kom i säng runt klockan fyra efter ha hjälpt en av familjens vänner på hennes 40-årsfest). I stället tog jag, Kim och Kicki åttatåget in till centrum för att se på paraden på George Street.

Det var kul att se alla olika sorters munderingar och alla gamla gubbar och tanter som vinkade frenetiskt till publiken. Efter drygt en timme fick vi dock nog (jag tror att det hela höll på i minst fyra timmar) och gick för att köpa varm choklad. Något som behövdes eftersom det har börjat bli riktigt kallt här. Efter att vi haft några dagar med sol och 27 grader tänkte jag ta shorts på mig på morgonen, men eftersom min plan var att stanna i stan till sent på kvällen bestämde jag mig ändå för allt ta långbyxor. Tur var det för jag gick runt och frös hela dagen trots jeansen, koftan och sjalen.

Efter att ha lullat rundor på stan hela dagen blev jag till slut övergiven av mina två följeslagare och istället uppmött av Petronella. Efter  att ha stillat vår hunger med en subway och tagit en drink med några sjömän en pub i Darling Harbour,var det dags för kvällens höjdpunkt: Avatar på IMAX -världens största 3D-bio.

En riktigt bra film och häftig upplevelse även om man blev lite yr i huvudet i början. Strax efter klockan två var jag hemma igen och lyckligtvis var måndagen en public holiday så jag kunde njuta av en härlig sovmorgon.

Annan

Tillbaka till vardagen

I tisdags kväll strax efter tio var jag åter tillbaka i Turramurra. Kändes ganska lyxigt att få sova i ett eget rum och i en stor säng efter att ha delat rum med 2-7 andra personer varje natt i 2,5 vecka. Att det låg två chokladpåskägg och väntade på min säng när jag kom hem gjorde inte direkt saken sämre. Det var mitt års påskfirande.

Vaknade upp på påskdagen och insåg efter några minuter att det var just påskdagen - och att jag inte ens hade noterat att det var påskafton dagen innan. Funderade på att köpa ett chokladägg för att fira för mig själv, men ett litet miniägg kostade 50 c så jag bestämde mig för att köpa ett när jag kom till nästa ställe. Där kostade dock äggen i samma storlek 1 dollar, så jag gav helt enkelt upp.

Klockan kvart i sju igår morse ringde min mobil, det var fruktansvärt ljust ute men ändå helt tyst i huset. Jag kollade på väckarklockan och den visade kvart över åtta! jag flög upp ur sängen och undrade varför min mobilklocka var så fel inställd. Familjen måste redan hade gett sig iväg -och utan att väcka mig, de tyckte kanske att jag behövde vila upp mig lite efter allt resande. När jag kom ut i köket såg jag dock att min mobil var rätt inställd och ganska snart insåg jag att vi ställde om till vintertid här några dagar innan jag åkte iväg, det var därför väckarklockan var fel (plus att den alltid har varit runt 30 min före) och anledningen till att det var så ljust ute.

Idag efter två dagars jobb är allt tillbaka till det normala, känns som att jag aldrig var iväg härifrån. Var lite rädd att jag skulle ha glömt alla rutiner, men till min glädje sitter de som fastsvetsade i mitt huvud.

Hade tänkt att berätta om allt som hände på resan, men det hände så mycket att jag skulle kunna skriva om det i dagar, så mycket att jag inte orkar ta tag i det i kväll. Men om jag har lite tid över i morgon så lovar jag att skriva några rader och kanske till och med lägga upp lite bilder :)

Det enda jag tänker berätta nu är att resan var helt fantastisk, mycket bättre än jag kunde drömma om. Australien är fantastiskt, backpackerlivet är fantastiskt och alla människor här är underbara!

Annan

Cairns & Stora Barriarrevet
Eftersom jag var tvungen att kolla upp lite saker pa internet och nu har lite tid over sa blir det ytterliggare en uppdatering har. Igar var jag ute pa stora barriarrevet med en bat. Det var lite krangel med min biljett, den sa att jag skulle ha mojlighet att prova pa scuba diving, medan min boking pa foretagets dator visade att jag bara fick snorkla, efter lite overtalningblev jag placerad i den sista gruppen med en annan kille och fick en snabbgenomgang om hur allt fungerade. de forsta fem grupperna var fyra i varje och simmade ner i armkrok och var nere runt 20 min pa 5 resp 6 m djup. Nar det var dags for min grupp o vi testat att andas precis under ytan valde killen i min grupp att hoppa av o helt plotsligt var jag sjalv med instruktoren i simmade ner bland korallera - det ar helt fantastiskt dar nere! sa manga fiskar i alla mojliga farger och monster, och jag fick simma med tre stora skoldpaddor och rora vid korallerna och halvmeter stora musslor som stangdes nar man petade pa dem, nar vi simmat ett tag sag jag en fisk nere pa botten o pekade pa den for att saga "kolla vilken haftig fisk", instruktoren tolkade dock det som att jag ville simma ner och kolla pa den, sa jag tankte varfor inte. nar vi sedan kom upp ur vattnet visade det sig at vi hade varit nere pa 12 meters djup! o dessutom var vi ute i over 30 min - antar att jag kan tacka all rokdykning for att jag kunde andas lugnt o dar med inte forbuka sa mkt luft. Nu funderar jag starkt pa att ta dykarcert. Idag har jag bestamt mig for att ha en relaxdag har i Cairns och i morgon ska jag ev aka ivag pa en tur till Cape Tribulation och regnskogen.

Annan

Airlie Beach
Ursakta den extremt daliga uppdateringen har, men har fullt upp dygnet runt sa jag har helt enkelt inte haft tid. Har nyss kommit tillbaka till Airlie efter en 3dagars battur runt withsundays. Snorklade i stora barriarrevet och sov uppe pa dack under bar himmel. Den har resan ar nagot av det absolut basta jag nagonsin gjort, kan inte fa nog av resandet och backpackerlivet. I kvall blir det efterfest med batganget och i morgon blir det en heldag pa bussen upp till Cairns. Far skriva mer senare for min dator tid ar snart slut.

Annan